liindawiidmark

Först var mitt svar blankt nej, när jag jag trodde jag såg ett intresse... För jag trodde inte det gick,, jag ville ej känna efter. Jag ville hitta mej själv.

Tiden löpte iväg för fort. Alldelese för fort,

Något sa pang...

Jag fick typ känslor, några känslor jag inte känner igen...

både bra och dåligt..

Först kände jag ett måste, jag bara var tvungen att vara nära.

Sen blev det tvärtom, "låt mej vara"

och nu äre helt underbart, men som jag ser det är det halvt svarat från andra sidan.

Jag får höra en sak och se en annan..

Så jag blir så vilsen,

Både bra och dåligt...

 

Blir knäpp när jag tänker på det.

Blir sjukt GLAD när jag pratar om det!

 

Vad fan är detta?? Har aldrig haft dessa känslor, och det känns så underbart! <3

 

Jag erkänner:

 

jag är käär! <3