liindawiidmark

Varför ska det vara så svårt när man tycker om en person...

Börjar komma över den ena idioten och nu kommer nästa idiot.

Varför dras man till dom mer annorlunda personerna?

 

Å varför finns det folk som lägger sej i ens liv som inte bör göra det?

 

 

Sen till min underbara Yrsa, som startade i fredags, kördes av mej själv. Underbart! 

Varför har ingen sagt att hon är stänk rädd? Även fast hon inte bromsar till galopp, för denna brud vet typ inte hur man galopperar i lopp. 

Om hon inte blir trängd, jag menar 4 galopper på 36 starter är väl INGET? 

Vi valde att ta upp å ligga längst bak, 

just det... VI 

Vi är ju två stycken när vi två tävlar, jag och hon själv.

Jag tävlar inte med henne för att hon ska prestera å bli "nästa vincennes" typ .

(Ja Vincennes är min stor trav"idol") Heheh ;)

Utan vi ska ha kul, vill hon inte tävla mer behöver hon inte, precis som med London, 

Jag nådde mitt mål med han att få ut han till start, vi startade. 1 gång.

 

Efter senaste starten trodde jag att hon valde att inte vilja mera, men efter att ha sett lopparkivet, ser jag att det är kusken själv som väljer att gå ut med henne för hon inte vill gå upp i rygg.

 

Nu när vi tränat på Boda, har vi jobbat mycket med gå upp i rygg, och jag har enbart kört i tung speedcart.

Vi har nått bra resultat i träning, å sista "provloppet" avslutade vi VÄLDIGT bra sista 300 och då gick hon som sagt med tung vagn, samt sista rakbanejobbet för vagn avslutades väldigt bra också, och hon fick mjölksyra.

 

Nu kände jag att jag vill prova köra själv, mitt självförtroende var ändå bra, att jag ansåg att ett lopp bör jag väl klara. Och jag har alltid varit orolig att jag inte ska klara av att köra i ett p21 lopp med alla dessa tillägg osv..

Men jag tänkte nu eller aldrig.

 

Står på 40 m tillägg, och spår 5, värst av allt var att jag mötte typ dom "stora" kuskarna.

men vafan, jag göre.

Och där var vi två, vi två mot alla andra.

Sista chansen???

 

Vi värmde, vi defilerade och vi voltade, och vi kom iväg, 

Jag valde att ta upp lite å lägga mej sist i andra spår, och hon valde att lägga sej ännu längre bak, bakom grusstänket.

D.V.S någon längd bakom sista hästen, hade hon valt att det var skit att springa eller så hade hon nog stannat ännu mera. 

Men hon höll samma tempo hela tiden, men bakom stänket.

Alltså tänker jag:

 

Hon vill..

Hon tycker det är kul... 

Hon har ej gett upp...

Hon är STÄNKRÄDD..

 

Har jag rätt??