Jag minns varje andetag!
Ja nu sitter jag här, och får veta att älskade bebis ska få sova <3
Det låter kanske hemskt.
Men det är mest rätt mot hästen. Och jag förstår ägaren!
Men just i skrivande stund forsar tårarna, helt otroligt nog?
När jag bestämde mej för att ta bort London har det inte alls varit lika jobbigt,
eller som när jag "sålde" Yrsa,
Men tanken att komma till stallet och hon inte kommer stå där, jag förstår inte.
Tanken att resa bort, och prata med Robert i telefon å det första man frågar är...
Hur mår Symphony, inte hur mår Yrsa. Utan hur mår Symphony.
Jag har typ tagit över hela hon känns det som.
Jag grät innan jag åkte till umeå sist, tänk om hon inte är kvar när jag kommer tillbaka.
Tänk nu, nu kommer jag verkligen inte få se henne mera,
Inte bara jag som kommer deppa, även Yrsa.
Jag minns första gången,
Jag gick ner på ridbanan i Ervalla och skulle kolla på Hoppträning, så satt grannen där med ett gäng,
Nån som rökte pipa, och å nån som var stolt av att hans travare kunde hoppas med,
jag presenterade mej bara som linda, men på jackan jag hade stod något helt annat.
Där av kom vi in på ämnet trav, och jag skulle få äran att rida in en häst hos dem.
Det var Scoop Anderson.
Jag åkte med grannen till stallet morgonen efter, kollade på alla hästar.
Longerade Scoopen, det klickade inte riktigt, lite mer "uppfostran" eller mer NH för att passa mej.
Så gick jag in till en söt liten rackare, som såg ut som London typ, lite mager och "rädd"
Så hör jag bakom ryggen;
-Den där är HET att köra.
Och just det, att höra någon säga "den där" hästen har väl ett namn,
Åååh jag blev kär, tog ut "den där" på gången, borstade och så fort jag tog i henne blev hon nervös,
jag blev mer kär,
- Gå inte bakom "den där"
Vad kunde denna underbara häst göra?
- Får jag rida henne?
-Hon är nog inte riden på...
- Braa, då får detta bli mitt "jobb" innan Scoopen är mer musklad
Jag tog på henne min repgrimma å grimskaftet,
Dumtjurig å knäpp, ja det var hon, men på ett speciellt sett.
Jag fick inte bestämma,
Till slut fick jag det,
Jag var så nöjd, då kunde jag lägga på henne en sadel och sitta upp.
Allt gick så bra, å jag var hästbiten igen!
Släppte ut henne i hagen å hör:
-Akta dej för henne när du släpper
Men va? Denna underbara häst, jag släppte henne å gick undan, hon gick iväg några steg, stannade upp å kom till mej, jag satte mej ner i gräset med henne, hon la ner huvudet i mitt knä.
Jag var kär!
Å fick höra att så där har hon aldrig gjort.
Jag åkte så ofta jag kunde till stallet, hon var min.
Rusa in boxen gjorde hon, vände rumpan till i boxen, å var stressad och het.
Vad har jag nu gjort med henne,
Jo hon kan stanna innan vi går in i boxen, hon kommer när man öppnar boxen, dock med öronen bakåt (osäker) å kan nu köras med två fingrar på banan, kan köra odövad, och kan ledas på tävling utan kedja.
Alla underbara ridturer, alla stunder när vi myst, bara kramats, betat tillsammans, allt.
Å jag kommer följa dej in i det sista.
Allt för att du ska få ett sånt värdigt slut, kommer jag stå vid din sida.
Så att du känner tryggheten, och inte stress å de öde som nu komma skall.
Det ska vara du och jag <3
För jag älskar dej, nu och föralltid <3
Kommentarer
Trackback
