liindawiidmark

 

 

Ja, vad ska man säga, ännu en del av mitt hjärta ska få vandra vidare upp till trappalanda, 
Visserligen visst jag det på denna underbara individ innan han ens kom till stallet, innan jag såg honom.

Det bara kändes så, ynka 5 starter på pappret, å nu skadad igen.

(Okej det var ett skämt med chefen med tanke på att denna individ är efter samma pappa som min London, och London blev allvarligt skadad som 4 åring efter 5 starter, men lappades ihop och fick en 6e start, sen la vi travskorna på hyllan, men ändå en hel häst i många år till)
Ja... Om jag hade haft den där egna gården med massa stallplatser, tiden å dom där pengarna så hade han absolut varit en av dom som får en sista chans, det är det mitt mål här i livet är.

Bli tränare, men kanske inte köpa eller få in dom bästa, utan ta dom där "slakthästarna" å ge dom en sista chans, utan stress å få dom att inse att lite på sin "förare" , å få dom att tycka det är roligt inte den där tvånget att "du måste springa bra, du måste prestera" Utan vill hästen återhämta sej vid ankomst i hage i 1 månad gör det då, å därefter sätta igång suksesivt, 

Jag vet att det funkar på mitt sätt, om jag gör det. 

 

Men jag hoppas du får träffa din underbart kära vän där uppe, ni vet båda två vilka ni är.

Jag lovar att komma å pussa på din mjuka mule och prata med dej som jag bruka göra innan dagen är kommen då du ska vandra vidare. <3