liindawiidmark

Allt som händer på dagarna med katter, hundar å hästarna :)

Min svarta Ponny och Mitt bruna <3

Ja som rubriken lyder, 

Min svarta ponny är ju självklart Yrsa.

Och mitt bruna <3 är självklart London <3

Det har varit lite strul med honom, men nu har jag bestämt mej för att ge honom en sista chans,

Nu skickar jag upp han till Sandra i Burträsk, och där vet jag att han får stanna, så länge han vill.

Och jag vet samtidigt, att OM jag någon gång vill bli ett team med honom igen, så får jag hämta hem han.

Dock måste jag verkligen fundera igenom det en extra gång om detta skulle ske...

Han går upp till burträsk med Royal på söndag eller måndag,

 

Nu till den tjuriga Ponnyn, vad ska jag ta mej an henne, ska hon få bli ridhäst eller ska vi starta igång igen.

Nu kommer vi närmare norr igen, å speciellt Bergsåker som hon älskar.

Så vi kanske drar igång igen! :)

Å får en bra kusk som känner Yrsa, å som Yrsa tycker om! =)

 

Idag var svarta ponnyn inte snäll, det som ha gått så bra tidigare? :O Behöv ju ba röra på grimskaftet så backar hon, näe idag tjura hon ihop totalt, och LA sig ner på vägen! 
Och självklart vare ju mer halt för mej som inte han akta mej när frambenet kom, 
Inte normalt....
Å jag lyckades självklart i morse att vrida sönder höften/bäckenet.
Så just därför fick det bli en promenad/joggtur med ponnyn för hand, 
Men tjurskallig som jag är, sätter jag mej upp i sadeln i morgon.
Tur är väl att R-M är vänlig och lånar ut sin westernsadel då min egen ligger på/under tryck ;) 
Men jag älskar dej ändå Yrsa

 

Första bilden jag tog på Y

 Första gången jag satt på London som 3 åring <3 

 När han låg i mitt knä i brattby, å Yrsa tittar avundsjukt på.

 Mitt Lilla <3

 Ska jag göra denna som tatuering? 

En varmdag i brattby då jag skulle rida Yrsa en dag. =) 

Yrsa <3 

Helt sjukt!

Saknaden är stor!

Sitter här, och är förbannat röksugen, dock har jag ju slutat men känner mej nere på något vis.

Saknar min älskade London, så det gör ont.

Alla tider i vännäs, alla mysiga gånger i brattby.

Allt..

Nu har du varit ifrån mej allt för länge, från maj...

Hade jag nu inte haft Yrsa så hade jag självklart tatt hem dej, men nu går det inte.

Så jag gör ett försök å skickar upp dej till norrland, hela vägen till Burträsk.

Till Sandra, så ja det blir ett sista försök, och jag lovar att om jag någon gång får chansen så tar jag dej till mej, 

det lovar jag, men om nu Sandra inte kan ha dej längre, och jag inte kan ha dej kvar, så tror jag ödet säger att du får avsluta dina dagar.

Eller en sista chans i vännäs, men aldrig mer ska du vidare till någon annan!

Det har du mitt <3 på.

 

Varje gång jag åker till Yrsa, så önskar jag att du var där i stället för henne.

 

Jag älskar dej nu och föralltid! <3 

 

 När du fick stå med Finskan <3 

 Du och jag <3 

Du älskade att sova i mitt knä

 Det var du och jag, vi kunde klara allt <3 

 Utan dej vore jag inget!

 Du är min läromästare <3 Och du kan lära andra också <3 

 Du har verkligen lärt mej mycket.

Den dagen du kom till stallet,det var kärlek vid första ögonkastet.

Snällare häst finns inte <3 

 Och snyggast! 

<3 

 <3 

 <3

<3 

 <3 

 Jag <3 London 

 <3

 Du, jag och Yrsa <3 

<3 

En tatuering på vänster armen ? 

<3 London <3 Åsa 

Eller den som tatuering?

<3 

<3 

<3 

 När du inte fick vara i solljus <3 

<3 

<3 

<3 

<3

<3 

<3 

 

Jag älskar dej! 

 

Första bilden jag tog på Y <3 

Jag minns varje andetag!

Ja nu sitter jag här, och får veta att älskade bebis ska få sova <3 

Det låter kanske hemskt.

Men det är mest rätt mot hästen. Och jag förstår ägaren! 

Men just i skrivande stund forsar tårarna, helt otroligt nog?

När jag bestämde mej för att ta bort London har det inte alls varit lika jobbigt,

eller som när jag "sålde" Yrsa,

Men tanken att komma till stallet och hon inte kommer stå där, jag förstår inte.

Tanken att resa bort, och prata med Robert i telefon å det första man frågar är...

Hur mår Symphony, inte hur mår Yrsa. Utan hur mår Symphony.

Jag har typ tagit över hela hon känns det som.

 

Jag grät innan jag åkte till umeå sist, tänk om hon inte är kvar när jag kommer tillbaka.

 

Tänk nu, nu kommer jag verkligen inte få se henne mera,

Inte bara jag som kommer deppa, även Yrsa.

 

Jag minns första gången, 

 

Jag gick ner på ridbanan i Ervalla och skulle kolla på Hoppträning, så satt grannen där med ett gäng,

Nån som rökte pipa, och å nån som var stolt av att hans travare kunde hoppas med, 

jag presenterade mej bara som linda, men på jackan jag hade stod något helt annat.

Där av kom vi in på ämnet trav, och jag skulle få äran att rida in en häst hos dem.

Det var Scoop Anderson.

Jag åkte med grannen till stallet morgonen efter, kollade på alla hästar.

Longerade Scoopen, det klickade inte riktigt, lite mer "uppfostran" eller mer NH för att passa mej.

Så gick jag in till en söt liten rackare, som såg ut som London typ, lite mager och "rädd" 

Så hör jag bakom ryggen;

-Den där är HET att köra.

 

Och just det, att höra någon säga "den där" hästen har väl ett namn,

Åååh jag blev kär, tog ut "den där" på gången, borstade och så fort jag tog i henne blev hon nervös,

jag blev mer kär,

- Gå inte bakom "den där" 

Vad kunde denna underbara häst göra?

- Får jag rida henne?

-Hon är nog inte riden på...

- Braa, då får detta bli mitt "jobb" innan Scoopen är mer musklad

 

Jag tog på henne min repgrimma å grimskaftet, 

Dumtjurig å knäpp, ja det var hon, men på ett speciellt sett.

Jag fick inte bestämma, 

Till slut fick jag det,

Jag var så nöjd, då kunde jag lägga på henne en sadel och sitta upp.

Allt gick så bra, å jag var hästbiten igen!

Släppte ut henne i hagen å hör:

-Akta dej för henne när du släpper

Men va? Denna underbara häst, jag släppte henne å gick undan, hon gick iväg några steg, stannade upp å kom till mej, jag satte mej ner i gräset med henne, hon la ner huvudet i mitt knä.

Jag var kär! 

Å fick höra att så där har hon aldrig gjort.

 

Jag åkte så ofta jag kunde till stallet, hon var min.

Rusa in boxen gjorde hon, vände rumpan till i boxen, å var stressad och het.

 

Vad har jag nu gjort med henne, 

Jo hon kan stanna innan vi går in i boxen, hon kommer när man öppnar boxen, dock med öronen bakåt (osäker) å kan nu köras med två fingrar på banan, kan köra odövad, och kan ledas på tävling utan kedja.

 

Alla underbara ridturer, alla stunder när vi myst, bara kramats, betat tillsammans, allt.

 

Å jag kommer följa dej in i det sista. 

Allt för att du ska få ett sånt värdigt slut, kommer jag stå vid din sida.

Så att du känner tryggheten, och inte stress å de öde som nu komma skall.

Det ska vara du och jag <3 

 

För jag älskar dej, nu och föralltid <3