Jaha..
Hualigen,
att vara kär, eller det låter fel, att vara intresserad av en person,
med så långt avstånd är fan inte lätt.
jag tror att personen ifråga också är intresserad, det verkar så men man vet ju aldrig.
just nu är jag jävligt rädd, vad fan gör man?
jag vill inte skrämma, vill inte vara för på.
men huuuur?
Efter att ha flyttat till örebro/lindesberg/frövi/ervalla what ever... i maj 2012
träffat bra vänner, nu jobb som jag älskar... men ändå "vikarie" eller anställd till en annan person dyker upp.
Känns ändå jobbigt.
Får jag vara kvar vet jag att jag stannar länge!
Det gjorde jag hos min förra arbetsgivare, men till slut orkade jag inte längre av olika anledningar.
Jag åkte upp till umeå under midsommar 2012, augusti 2012, oktober 2012, och dec-januari, och nu mars,
hittils har det varit bra å komma upp, har längtat tillbaka hit ner,
men nu efter 10 dagar där uppe, hade jag ångest över hemgången.
jag tänker tillbaka, varför?
varför åker jag så ofta?
Nu har jag inte tänkt åka föränn i sommar, om jag inte blir arbetslös förstås.
flera jävla månader tar det innan jag får se dej igen!
orka inte.
efter en vänskap på ca 3, som nu övergått till något mera, varför?
FAN!
Jag saknar dej också London, men jag vet att du har det bra där du är nu.
OM det nu blir så att du ska flytta igen, så är det med mej du ska flytta.
OM du måste flytta och det inte blir med mej, så lovar jag dej att du ska
få springa dej fri på evigt gröna ängarna <3
Jag saknar mitt röda hår!!!!!!! <3
